Full fart i 140 typ...

Tisdagen började med att jag med dåligt samvete skickade lillfia till dagis..hon har nämligen börjat hostat, igen. Usch, man känner sig som världens sämsta förälder. Jag vet ju att hon är ruskigt mottaglig för alla baciller nu när hon precis avslutat en penicilinkur.. Men hon kan väll få vara frisk ett tag nu? Jag vet ju att dagis ringer om hon inte orkar med, men ändå.. alltid detta dåliga samvete. Jag har så enormt mycket på jobbet nu, så om det blir vabb igen, känns lite sådär. Fast egentligen är det ju helt naturligt att småbarn blir sjuka, så är det bara, speciellt höst/vintertiden.. Men jag vet hur funderingarna kommer att gå på jobbet..Ja ja.. vi får se hur dagen går och hur lillfia mår ikväll..

Igår va jag med J hos sjuksköterskan och tog av hans gips. Det gick jättebra, han sa inte ett ord, satt bara intresserat och tittade. Jag va lite orolig innan, eftersom han pratat tidigare om att doktorn minsann skulle såga av gipset.. och det ville han inte! Men det verkar som om det va som bortblåst, när han väl satt där på britsen, skönt! Så nu håller jag tummarna på att armen blivit bra.

Vissa dagar är så tunga på jobbet, man kör i 140 hela tiden, galet koncentrerad och tok fokuserad på det man gör. Pulsen stigen hela dagen ända tills man sitter i bilen på väg till dagis och försöker pusta ut! Phu..! Sen när man väl kommer hem är man så tom i hjärnan så man bara sätter sig på golvet och kramar barnen och bygger lego.. Allt annat som borde göras.. diska, städa, rensa klädhögen, skicka iväg jobbansökningar osv.. blir liggandes. Så ser mina dagar ut just nu och det känns inge vidare..jag är som en zombi.

Jag behöver nått att se fram emot, nått nytt jobb? Resa? Tjejträff? What ever, bara lite ljus i tunneln.. jaja..nu ska jag nog sluta tråka ut er med min tillvaro.

Ibland går det ju upp och ibland ner..så ser det ju ut hos alla.

Ta hand om er därute!