Jag vet, det går ju inte. Man kan bara försöka göra allt så himla bra, så att det bara kan bli lite bättre. Jag är bättre nu förtiden, för innan jag fick barn var jag helt hopplös. Jag har alltid velat att allt ska hända NU och händer det inte NU som vill jag veta NU att det inte kommer att hända NU så att jag kan göra andra planer som kan hända NU. Förstår du hur jag menar? Jag tror det..
Jag förstår att det kan låta helt hysteriskt, men det har varit mitt sätt att få koll på saker och ting o att inte fullständigt flippa ur. När jag fick barn fick det här behovet sig en riktig törn.. Helt plötsligt var jag med om något som var helt utanför min kontroll. Det va riktigt jobbigt, men åh så nyttigt. Jag var liksom tvungen att lugna ner mig en smula.
Sanningen är ju att vi inte har kontroll på något. Det finns alltid något som kan ske eller någon som kan göra så att vår känsla av kontroll försvinner... Men ändå skrämmer det mig att släppa taget om allt.. Jag vill ha koll på det mesta, jag är liksom van med det.
Men samtidigt vet jag att allt kommer att lösa sig, förr eller senare. Så jag behöver släppa taget lite mer och lita på att allt är som det ska och att det blir bra i alla fall. Det ska inte vara något som hindrar mig från att må bra och vara lycklig. Jag gör så gott jag kan. Det får vara bra nog.
Kram vänner
