Fick ett roligt mail, varsågoda:
Det satt en sömmerska och sydde vid en flod, hennes fingerborg föll ner i floden. Hon grät högljutt. Gud uppenbarade sig och frågade: Varför gråter du mitt barn? Sömmerskan svarade att hennes fingerborg hade ramlat i floden och hon behövde den för att hjälpa sin man försörja familjen. Gud doppade ner sin hand och fick upp en fingerborg gjord av guld och safirer.
Är detta din fingerborg frågade Gud? Nej svarade sömmerskan.
Gud doppade ner sin hand igen och fick upp en gyllene fingerborg gjord av safirer. Är detta din fingerborg frågade Han? Nej, svarade sömmerskan.
Ännu en gång doppade Gud ner sin hand och tog upp en fingerborg gjord av läder. Är detta din fingerborg frågade Han?
Ja, svarade sömmerskan.
Gud blev så glad över sömmerskans ärlighet att Han lät henne behålla alla 3 fingerborgar.
Några år senare var sömmerskan ute och gick vid floden med sin man, när maken plötsligt ramlade i floden och försvann. Kvinnan grät högljutt och ännu en gång uppenbarade sig Gud. Varför gråter du? Min man har fallit i floden, grät sömmerskan.
Gud gick ner i vattnet och kom upp med George Clooney, är detta din man frågade Han? JA, skrek kvinnan.
Gud blev rasande, du ljuger sa Han.
Åh förlåt mig, sa sömmerskan, det är ett missförstånd. Du förstår, hade jag sagt nej till George Clooney hade Du kommit upp med Brad Pitt. Hade jag sagt nej även till honom hade du kommit upp med min man. Hade jag då sagt ja, skulle du gett mig alla tre. Käre Gud, jag är inte helt kry och skulle aldrig orka ta hand om alla dessa tre män. Därför sa jag ja till George Clooney.
Så Gud lät sömmerskan behålla honom!
Vad är då moralen med denna story:
Närhelst en kvinna ljuger är det för en godhjärtad orsak för andras bästa.
Det är i alla fall våran story, och den håller vi oss till.
