Nu är det värsta över

Såhär har min senaste vecka sett ut.. Ser ni godingen på tv´n förresten?

Ledsen för min bloggsvacka..Men jag har inte haft ork eller lust..Men nu är min operation över och jag är hemma hos min älskade familj igen. 

Jag är även hemma med massor av smärta, ärr, yrsel, medicinering..osv. Så jag går sakta med säkert framåt. Små steg och jag måste försöka att ta en steg i taget. Försöka se framåt, att jag kommer bli bra. Små och sakta steg är enormt ovanligt för mig..det vet ni som känner mig. Jag har ju alltid saker på gång, fixar o donar med allt.. Så därför är det extra jobbigt att ta allt s a k t a, men det måste gå. Jag måste fokusera på att bli bra.

Men man får verkligen perspektiv på saker och ting när man ligger i samma sal som en som precis opererat bort en 7 cm tumör i hjärnan.. och som inte ens vet om den va godartad eller inte.. Livet är så orättvist. Så det finns dom som har det mycket värre än mig.

Ta hand om er